Vet inte riktigt vad jag ska göra längre, de brutala drömmarna återkommer varje natt, trots att jag nu fått en drömmfrångare. Huvudvärken på nätterna då jag vaknar upp i rädsla och förtvivlan om att alla vill mig illa. Huvudvärken på morgonen då jag inser att det inte finns fler chanser att sova förrän på kvällen igen. Dagarna går, men drömmarna finns kvar. Har provat sova hos andra för att finna trygghet men det gick sådär, har också börjat prata med Helene i hopp om att hennes psykologiska kunskaper ska ta mig från detta undermedvetna. Har hört att det är bra att skriva upp alla drömmar så tänkte börja med det nu. Kanske hittar ett mönster, något som återkommer ofta eller något annat som man kanske kan dra en slutsats ifrån. Blää, dom måste försvinna.. Folk är så söta på dagarna och försöker verkligen hjälpa till och råda, men på nätterna är jag ensam igen, i mina tankar, min mitt undermedvetna, i mina drömmar, och då finns det ingen som kan hjälpa mig..